Utifrån det jag läser är din katt understimulerad, det du gör räcker inte. Det han gör är att gå på jakt, vilket han gör med dig, han jagar och i detta fall är det du som är bytet. Fullt normalt beteende men inte alls så roligt för oss människor att bli attackerade på det sättet.

Kan du tänka dig att skaffa honom en kompis? Det är oftast lättare att busa med en likasinnat på lika villkor. 😉

Har funderat på att skaffa en kompis, men i så fall borde jag skaffa en som är lika aktiv och det blir inte lätt. Aldrig träffat en katt som honom.

Full rulle hela tiden, älskar att ställa till kaos. Klättrar i gardiner, hänger i taklampor, är i handfatet, toan och i köksskåpen och river ner porslin. Så fort man öppnar dörren smiter han ut som ett skott (har dubbla dörrar). Får han tag i papper är det konfetti i hela lägenheten på nolltid, när man duschar flyger både tvättkorg, tvätt och katt alltid in i duschen. Han älskar att springa omkring med allt möjligt i munnen och att  apportera saker. När man äter ska han helst ligga precis brevid tallriken och försöka sno maten.

Har stängt alla köksluckor, toalocket och gömt allt papper i lägenheten men annars får han vara var han vill och göra precis vad han vill. Så länge han har roligt är jag nöjd 😃

Har också misstänkt att han är understimulerad. Men brukar leka tills han flåsar,  gömmer godisar överallt, har aktivitetsskålar och bollar med mat i och kastar leksaker och leker med spön. Brukar leka under tiden som jag lagar mat och äter för att få vara i fred, hur ska jag aktivera honom tillräckligt? Har ca 4 timmar lektion i veckan så han är nästan aldrig ensam heller.

Ibland känns det som att han gör det för att vara elak. Men han kanske borde få en galen kattkompis att ställa till en massa kaos med, vilken ras skulle passa i så fall? Jag har alltid velat ha en brittisk korthår nämligen men dom är ju lite mer soffpotatis :P

Jag är verkligen ingen expert. Det låter inte som att han är understimulerad tycker jag. Men tror verkligen han skulle kunna må bra av en kattkompis. Det finns en massa kattraser som är mer aktiva (jag tänker siames, orientalisk korthår, ocicat, abessinier mfl), men i slutänden beror det ju på individen.

Jag känner igen mig lite.

Vi skaffade Moritz (nu 13 år) och han var helt galen som liten. Han är väl något bättre nu men väldigt speciell😉. Jag upplevde det som att han ville leka när han bet och höll på. Nu var han mest på min man och son för de lekte ordentligt med honom.

När han var 8 månader så skaffade vi en kompis. Det var en lugn katt och jag tror att de båda påverkade varandra positivt. De lekte jättemycket alla år men tyvärr fick vi avliva kompisen Lorentz när han var 10 år så nu har Moritz en ny liten kompis och även de fungerar bra ihop.

Han blir lugnare av att ha en "vän"

#4 Vad intressant, alltid tänkt att dom skulle bli frustrerade på varandra om den nya katten är lugn. För egentligen känner jag inte alls för att skaffa en till lika aktiv katt, räcker med den här 👍 

Men finns det katter som det är medfödda fel på, eller beror det alltid på saker man kan påverka när katter är aggresiva? Han har alltid varit lite konstig, väldigt klumpig och ramlar ofta ner fast han älskar att klättra, landar aldrig på fötterna heller dessutom. Och har många gånger sprungit in i bord och andra grejer och slagit i sig, väldigt klumpig och inte alls smidig som katter "brukar" vara.

Slänger in två bilder på odågan 😉

En himla söt "odåga" i alla fall😃

Jag har alltid skyllt på att vår katt Moritz kom till oss alldeles för tidigt. Han var 7-8 veckor max men det är en annan historia.

Ja verkligen, väldigt svårt att bli arg på honom 😃

Samma här, fick hem honom när han var 9 veckor. Har inte haft katt innan och hade inte en aning om att det kunde bli så mycket problem om man tog dom innan 12 veckor. Familjen jag köpte honom av sa att det var helt okej vid 8 veckor och att dom redan sålt två stycken vid 6 veckor. Väntade en vecka och sen skulle dom på semster och skulle lämna bort kattmamman och var kärlek vid första ögonkastet så valde att ta hem honom till mig. Vet dock inte om det är därför han är som han är

Jag vet inte heller om det har med den tidiga "leveransen" att göra men alla mina andra katter har varit "normala"  och har varit minst 12 veckor när de kommit hem.

Han har aldrig lärt sig gränser för vad man får och inte får göra. Det är vanligt när de tas för tidigt från sin mamma före 12 veckors ålder. Så länge de är små gör det ju inget för det gör ju inte ont. Man tänker inte på att katten blir vuxen och starkare än vad de var när de var små. Då är det tyvärr försent. 

Ett tips för att se så att katterna passar ihop innan du bestämmer dig för en till katt är att agera jourhem åt någon kattförening. De kan säkert matcha din kisse på ett bra sätt. Fungerar det så är det bara att adoptera om du inte vill ha en raskatt vill säga. Då går det inte att göra på samma sätt. 

Det är inte helt säkert att lika leka bäst eller olika leka bäst. Mycket handlar om kemi två katter emellan också.

#3 Varför tycker du inte att det låter som att han är understimulerad? Vad tror du att det beror på?

#10 Bara mtp all aktivering TS räknade upp, låter som att han har gott om nöjen att välja på. Att det snarare kan vara att han skulle lugna sig av kattsällskap.

#11 Om en katt är överaktiv så räcker inte vi till. TS gör väldigt mycket men det räcker inte för just den katten och då blir det att den är understimulerad. 😉Trots allt ägarna gör så räcker inte det då vi inte kan tillgodose kattens alla behov. Och  då kan en kompis göra resten som vi inte kan bidra med.  Med det inte sagt att TS kan sluta aktivera om en kompis kommer. Utan det blir att både människa och katt får dela på att trötta ut den aktive parveln och då kommer hans olater sannolikt att minska, vilket är vad jag förstår själva problemet. 🙂

Jag ska helt klart fundera mer på att skaffa en kompis, vill egentligen inte vill ha två katter. Ekonomin är begränsad och innebär ändå dubba försäkringar, mat, sand och veterinärkostnader.

Men samtidigt vill man ju att katten ska vara glad och att han slutar attackera hela dagarna. Det hade  varit så mycket skönare att inte behöva gömma sig under filtar och smyga längs med väggarna. Kanske till och med skulle kunna få sova ifred på nätterna och börja sitta vid köksbordet igen utan att få benen sönderbitna. Både äter och pluggar i soffan sen jag skaffade katten 😕

Jag skulle inte skaffa en lugnare kattkompis om jag vore du. En lika aktiv kattkompis som han kan härja med tror jag är absolut bäst, men det måste vara en som klarar brottning och hårda lekar, enligt hur du beskriver honom. Inte en kattunge, snarare en ungkatt eller vuxen.

Hade du bott ute på landet hade jag kommit med min katt på stört, för de skulle troligen passa varandra perfekt xD