Min lilla vildkatt
Hej!
Jag har haft katter sedan jag var liten och kan inte tänka mig att leva utan. Det har blivit så att jag alltid haft raskatter från uppfödare. Har tidigare haft birmor och nu har jag en treårig hane (Victor) som är en blandning mellan perser och ragdoll, och så mitt nya tillskot, Anki. En bondkatt som föddes utomhus i en bekants garage. Hennes föräldrar är båda vildkatter. I maj blir hon ett år gammal.
Jag märker enorm skillnad på henne och mina tidigare raskatter. När jag tog hand om Anki var jag den första människan som ens höll i henne, hon var helt ovan och det tog lång tid att ens kunna komma nära henne.
Tog henne i augusti och nu är hon äntligen en extremt social och härlig katt, men allt ska ske på hennes villkor. Hon kan fortfarande bli väldigt rädd när jag går mot henne och hon är extremt rädd för plötsliga ljud. Hon har också väldigt svårt för främlingar. Hon är också väldigt kvick och snabb i övrigt.
Det jag undrar över är era erfarenheter av katter med samma bakgrund som Anki. Märker ni stor skillnad på era "vildkatter" och upplever ni att det blir bättre med åren eller tycker ni att de förblivit mer nervösa osv än "uppfödarkatterna"?
Är otroligt glad att jag tog hand om Anki och att jag kunde hjälpa till att omplacera några av hennes syskon. Men jag har fått lägga bra mycket mer jobb på att vinna hennes tillit än några av mina andra katter 🙂
Min skyggis är nu snart 8 och jag har haft henne drygt 7 år. Hon är nervigare än de andra men också mer kärleksfull mot mig, mer lojal och mer tacksam för all kontakt, med mig. Hon är gosig med andra, efter hon fått känna sig för ett tag, men kommer nog alltid föredra mitt sällskap. Tror inte att nervositeten förvinner helt, men den blir bättre :)
#1 Min Anki är precis likadan på alla punkter! Bara åldern som skiljer :)
Jag har adopterat en hittekatt som nu är 1 1/2 år ungefär. Han fångades i bur när han var 4-5 månader. Han är precis som din katt otroligt social men försvinner så fort det ringer på dörren. Han är också rädd för hastiga rörelser men är annars lätt att handskas med som att klippa klor och pilla i munnen.
Han är dödsförskräckt för dammsugaren och andra ljud. Vi har en äldre katt som är 13 år nu och de funkar hur bra som helst ihop.
Det har tagit lång tid att få honom tillitsfull och jag gissar att han alltid kommer att vara rädd för främlingar men det är ju inga större problem.
/Maria
Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.
Sen ca 2 år vänder hon inte längre i dörren och försvinner om det är främmande på besök. Det är stort :) nu går hon in och förbi.
Min förra katt blev övergiven när han bara var några veckor gammal.Han kom till mig självmant när han var ungefär 3-4 månader (fram till dess hade han alltså jobbat för att överleva helt själv i skogen). Så alltså inte helt lika förvildad som din katt, inte född i det vilda. Han var väldigt skygg i början, fick ganska gott förtroende för mig dock ganska snart (jag jobbade på det många timmar varje dag, genom att finnas i hans närhet när han kom till oss, ute). Det tog många år innan han fick ett någe sånär okej förtroende för min förra man som bodde med oss då. Han blev bara 8 år. Och han förblev skygg med främlingar. Men dom senaste åren tog ändå nyfikenheten över mer än skyggheten, för han ville gärna komma fram till främlingar, åtminstone lite nära…… under förutsättning att jag var där som hans skydd. Han var en helt underbar katt, så känslig och känslomässig och jag saknar honom oerhöft mycket fortfarande även fast det har gått några år sedan han dog.
De övergivna, förvildade/vildfödda katterna som man får förmånen att ge ett hem har något väldigt speciellt med sig och lämnar många underbara avtryck!
Det enda som hjälper för att komma dom närmare är att låta dom avgöra hur fort det ska gå. Det tar kanske tid, men det är så in i baljan givande! Jag har haft flera katter, men denna katten har givit mig något utöver det vanliga!
Anki är en lyckans ost som hittat en familj som vill komma henne nära, på hennes villkor!
Tänk vad mycket spännande man kan lära sig, när man inser att man inte är så smart som man har trott! / Catta-Y
Meeow!
Det ni skriver stämmer in på Anki också. Tycker också att man ändå får ut något speciellt av dem. Det känns bra att veta att det är på grund av den tid man lagt ned på dem som de ändå har blivit så pass tillgivna. Kommer i framtiden fortsätta att ta hand om hemlösa katter när de finns så många behövande 🙂
#3 Härligt att du har så lätt att handskas med honom. Det där med kloklippning är ett stort (nästan omöjligt) projekt vad gäller Anki. Det är det värsta hon vet!
Har en f.d vildkatt här hemma, hon fångades in då hon var 9 år gammal, nu är hon 12 år. Hon hade varit vild i 3-4år, samtliga år med en klo i ena ögat men klarat sig själv då de inte lyckades fånga in henne. Då hon kom in så var hon extremt skygg, man fick inte klappa på henne, men nu med mycket jobb och om och men så är hon väldigt mysig, älskar att bli klappad på, båda på hennes villkor och våra. Hon betraktar främlingar från avstånd men hon springer inte iväg och gömmer sig längre
Har haft två hittekatter som blev allt tryggare och keligare med åren och även nyfikna på främlingar. De har dock alltid varit rädda för plötsliga ljud och rörelser, vägrat kloklippning och även varit kinkiga med borstning. Något jag inte alls ser hos min nuvarande, familjeuppfödda huskatt. Hon är helt orädd i många situationer där mina gamla hittekatter hade sprungit och gömt sig.
![[[pimey]]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Din katt är ingen raskatt utan huskatt precis som din vilding
Vi har haft en familjeuppfödd katt som bara vägrat kloklippning och att pilla i munnen. Ge medicin var helt hopplös och jag har alltid gjort på samma sätt med alla mina katter så ibland tror jag att det ligger i personligheten också och inte bara fostran😉
/Maria
Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.