Vi har två katter men har perioder också haft bara en. Så mycket som jag har varit uppe på nätterna med katter har jag aldrig varit när sonen var liten😉

Jag upplever också att det beror på kattens personlighet. Jag har en 12-årig katt som är knasig. Han väcker mig varje natt 1-3 gånger, han har klättrat i gardiner vilket gör att vi inga har längre. Han vill vara toppstjärna i julgranen och har vält hela härligheten😃 så någon gran inne har vi inte längre. Får han inte uppmärksamhet så river han ner småsaker som ligger på köksön eller de andra bänkarna i köket. Han är tokig men härlig.

Jag har också haft en lugn gosig katt som aldrig gjorde några hyss men han fällde desto mer. Hans vita ludd fanns överallt.

Spontant känner jag att hela familjen måste vara överens då det är en ny familjemedlem man kommer att skaffa.

Min sambo var inte jättepositiv till att skaffa katt. Jag tjatade nog i nästan fyra års tid innan han gick med på det. Nu är han lika förälskad i henne som jag är och är jätteglad att vi skaffade henne. :) så din sambo kan ju också vända sen när han får se hur underbart det är att ha katt. Vår kisse har aldrig väckt oss på nätterna men visst har några krukor åkt i golvet. Men det löser man ju lätt genom att ställa dom på ett säkert ställe tills katten blir lite äldre, vår tjej var mest på dom när hon var liten. Har man ordentligt med andra möjligheter för katten att klösa på så behöver man inte oroa sig så mycket för möblerna heller tror inte jag, vi har ett klösträd till vår katt och hon klöser nästan aldrig på några andra möbler. Har hänt att hon varit på soffan några gånger bara. :)

Under mina nio år som kattägare så har det bara varit enstaka gånger jag blivit väckt på natten, och aldrig av att dom hoppat upp i sängen (man kan ju sova med stängd dörr 😉), utan det har varit nåt bortglömt vattenglas, vas, blomkruka eller liknande som dom vält. Och det är sånt som aldrig hänt när vi har varit hemma och vakna, dom vet ju att dom inte får hoppa upp på borden. Katthår, javisst, dom fäller som jag vet inte vad! Det jag inte hade räknat med var att man skulle få Kattsand överallt.

Men, det beror på kattens personlighet, uppfostran, var tydliga på en gång med vad som är okej och inte men var inte hårdhänta mot den lille kattungen. Hur mycket den fäller beror ju också på ras och säsong. Och istället för sand kan man ha pelletslåda :)

Andra raser som kan vara allergivänliga är ju rexarna, psynx, beterbald, norsk skogkatt. Kolla runt med lite uppfödare om det finns möjlighet att komma och hälsa på. Fertila hanar och löpande honor kan vara mer allergiframkallande.

Om du bara vill skaffa en katt för det är vad din dotter önskar just nu så tycker jag verkligen inte att du borde skaffa det katter är inte direkt ett lättskött djur då kanske du borde skaffa en hamster eller liknande, man kan ju inte lämna en katt hur som helst jo under några timmar men ska ni bort måste du ju veta att du har en kattvakt under tiden. Katter hårar och om man är petig för hår ska man nog inte heller ha en katt ;) många katter klöser det kan ske att möbler blir klösta men man kan ju försöka förebygga det med att ha specifika klösmöbler. Katter omplaceras hela tiden/ slängs ut för någon tröttnar eller ångrar sig det är ett 15 årigt ansvar ibland upp emot 20 år, hur gammal är du om 15-20 år har du tid och råd med försäkring och allt annat som det innebär, kommer din dotter vara intresserad så länge? kommer din man stå ut, om han inte ens gillar katter? kommer du orka rensa skit och piss ur kattlådan varje dag? det är ju alltid lite arbete med att ha djur är man en riktig djurälskare så väger såna saker inte så tungt för då är ju bara mysstunderna och utbytet av gemenskap och kärlek som spelar roll iallafall för mig.

Jag tycker nog att alla i hushållet ska vara med på det om man ska skaffa katt… Samtidigt som jag också tror att han skulle känna annorlunda när katten väl fanns. Måste ju vara omöjligt att inte bli förälskad liksom?
Tycker dock att ni ska fortsätta diskutera det tillsammans. I och med att du är hemma så mycket så har du ju alla förutsättningar att uppfostra katten och att ge den mycket stimulans om dagarna (googla lite på aktiviteter ni kan göra tillsammans och hjärngympa för katter). Som resultat av detta så kommer katten inte klösa fel (skaffa bra klösträd) och vara understimulerad om nätterna och välta saker. Klart olyckor kan hända, de är ju gärna på fönsterbrädor och klättrar men jag har alltid sett till att göra mycket tillsammans med min katt och även om hon är typ världens klumpigaste katt så tycker jag att hon tack vare mitt engagemang inte har vält många saker. Jag har haft henne i två år och kan räkna på bara min ena hand när hon vält något. 

Sen är det ju skillnad från katt till katt. såklart.

Vi var inte inne på att skaffa katt ( har haft flera katter tidigare, som mest 3 katter samtidigt) då det helt plötsligt dök upp en mager, skygg katt på trappen. Det visade sej att katten rymt från sin tidigare ägare och varit på rymmen i 3 månader.

Hittade en efterlysning på en anslagstavla i närheten. Vi kom överens med ägaren, att om katten valde att stanna  kvar hos oss, så skulle vi överta den. Det har nu gått drygt 4 månader och katten stormtrivs och vi med den. Hon klöser aldrig på möblerna, inte ens på klösbrädan, bara på träden utanför. Jagar och äter möss dagligen ( vi bor på landet så t.o.m. grannarna har sluppit få möss). Har aldrig vält en blomkruka eller annat. Katter är så smidiga, så man kan ju bereda lite plats i fönstret så att dom får sitta och titta ut.

Mitt förslag är att ni besöker ett katthem och ser om där finns en vuxen, lugn katt.

Man måste ju inte skaffa en kattunge. Vår katt är 8 år, och hon har anpassat sej fullständigt efter oss och vi efter henne. 🐱❤️

Tack för all input!! Jättebra att läsa! Hur det nu än blir så är det ett beslut som får mogna långsamt. Dottern har längtat mycket i tre år och jag tror inte hon kommer tröttna, men det känns bra om hon blir lite äldre så man kan lita på att hon hjälper till lite mer.

#3 Jag stänger dörren till sovrummet ibland men då krafsar han och ylar och hoppar på handtaget så till slut ger jag upp och går och öppnar igen.😃 men det är som sagt bara en av våra katter som gjort så.

#8 - Just, jag skulle kanske varit tydligare, vi sover med öppen sovrumsdörr ;) Vi har lite för dålig ventilation för att kunna sova med stängd dörr. Men, nej vaknat av att katt kommer upp i sängen har aldrig hänt och då är jag lättväckt.

Min puffa o knör varje natt honan katter är natdjur.vidare mlaka jag minna 2st älska jag dem.

"Får man räkna med hår överallt, klösta möbler, nervälta krukor, och att bli väckt på natten?" Det beror ju på hur man uppfostrar katten. Och det där med att katter kan klösa på möbler så finns det ett "medel" eller en "spray" som gör att dom inte klöser på möbler osv. Den heter Feliway. Och det är ju vissa katter som jamar på nätterna, och vissa gör det inte. Det beror ju helt och hållet på individen (katten). Man man nog inte göra så mycket åt det. "Eller kan man minimera sådant? Kan man vara en lycklig kattfamilj även om en person inte är jättepositiv?" Man kan såklart minimera klösandet och det "dåliga beteendet" hos katten. Man kan bli en lycklig kattfamilj även om man inte är en jättepositiv person. När jag mår dåligt och vill vara för mig själv så känner min katt på sig att jag vill vara ifred. Katthår får man ju räkna med om man vill ha en långhårig katt eller en korthårig. Eller så kan man skaffa sig en nakenkatt. :)

Glömde också skriva att man kan sätta några klösbrädor vid sidan av soffan eller vid sidan av fotöljen ifall ni har en sån. Fungerar perfekt. :)

Man får ju inte en katt "dresserad" utan det får man ju själv göra. Många tror inte att man måste uppfostra en katt, men det "måste" man. En kattunge kommer antagligen ha isönder saker och klösa där den inte får. Men då får man lära katten att det inte är ok. Sätt tex. Häftmassa under de saker ni inte vill att de välter ner. Vill man inte att de ska klösa på era saker så måste man ha alternativ till katten som den får klösa på. Och skulle den väcka er på natten så ignorerar man den. (Om den nu inte skulle vara orolig eller något som är fel) jag har två kattungar nu och de brukar komma upp och väcka mig vissa nätter och kela med mitt ansikte. Jag bryt mig inte jätte mycket om att de väcker mig men jag klappar dem lite snabbt och säger nä nu får vi sova och väder ryggen till katten. Vissa raser fäller mer än andra. Och sen vill man inte ha en katt som är hyper aktiv (vuxen ålder) så får man välja en lite lugnare ras. Läs på om nu tex sibirisk katt hur de är och kolla upp uppfödare och fråga om ni kan åka och hälsa på (gärna några gånger) och se hur du reagerar på dem och hur de är i tempramentet bla.

I början när jag fick hem kattungen sov jag faktiskt inte fören mitt i natten för han jamade så fort han inte såg mig. Min sambo (som jag nu inte är tillsammans med)
ville inte ha katten i sängen och han förstod faktiskt väldigt snabbt. 
Jag har för tillfället en klösbräda som han flitigt använder men han klöser ibland på 
mattan men det gör mig ingenting. Han har aldrig vält ner någonting faktiskt så det är nog individuellt och jag har inte märkt av katthår. Han har snabbt förstått nej.
Han går ibland och sätter sig på kaninburen och då säger jag bara NEJ TEXAS så hoppar han ner och kommer fram till mig så får han en godis för att han lyssnat.
Så lär honom vad som är okej och vad som är förbjudet.

Jag skulle rekommendera dig att prata med en Djurskyddsförening nära dig! :) Dom har ofta många av sina hemlösa katter utspridda i olika jourhem, när man väljer att köpa en katt hos dom (i alla fall där jag bor) är katten kastrerad, id-märkt och vaccinerad. Eftersom katten bott hos dessa jourhemmen i några månader till år, så har de bildat sig en uppfattning om vilken personlighet katterna har :) Man kan höra av sig till dom och förklara sin situation (hur din man känner) så kanske dom har katter som är lugnare och trivs med en mysig tillvaro bara :) Istället för en sprallig 3 månaders kattunge :) Då vet du redan innan vilken personlighet du får :)

#15 Ja, skulle gärna ta en vuxen katt, men tror inte de har så många allergivänliga katter på jourhem.

#11 Jag tycker nog inte att Feliway direkt gör så att katter inte klöser på möbler. Möjligen möjligen indirekt, om klösandet är ett stressbeteende, men klösbehov har katter i vilket fall. #0 Jag skulle inte kalla katter lättskötta djur, fast jag förstår nog hur du menar. :) Jag skulle ha kollat med uppfödare till sibirisk katt (förutsatt att ni tål rasen) och hört mig för om de hade någon vuxen omplacering som verkade passa i er familj. Då menar jag hela familjen: att katten är gosvänlig och sover på nätterna. ;)

#17 Ja, det är nog en bra idé. :)

Ska lägga till till min eget inlägg #17 att katter behöver nödvändigtvis inte klösa på möbler, jag har ett golv-till-tak-träd och flera små klösbrädor och har möblerna i fred. :) Men klösa måste de få göra någonstans.

De senaste månaderna har vi pratat lite smått om att skaffa katt och jag har blivit förvånad över hur positivt min man uttrycker sig. Han verkar inställd på att vi ska ha katt och tycker det är gulligt när jag visar bilder på kattungar och han tycker det är lika roligt som jag att prata om namn till katten. Pikachu tyckte vi skulle vara så gulligt till en katt. Min dotter älskar pokémon. Vi pratar inte direkt om det med dottern för vi vill inte få upp hennes förhoppningar innan vi bestämt oss. Men hon är lika kattkär som vanligt och älskar djur otroligt mycket. Tror det skulle vara perfekt för henne att få ha ett djur och att hon inte skulle tröttna. Hon vill hem till sina vänner lika mycket för att träffa dem som att få träffa deras djur. :-)

Har upptäckt att det finns en uppfödare av sibirisk katt typ en halv km hemifrån oss. Så nu återstår att besöka dem och se om det öht funkar för mig med allergin. Skulle nog bli ganska besviken nu om det inte funkar…

Vad bra att din man  börjar bli mer positiv! Jag skulle definitivt säga att skaffa husdjur (även om det "bara" är en katt) är ett beslut som alla ska vara med på, och framför allt något som alla ska vilja. När vi skaffade katt så var det min mammas beslut, och min pappa mer eller mindre hatade vår katt i början. Det blev mycket gräl de första åren, framför allt mellan mig och min pappa, då jag tyckte min pappa var för barsk/hård/"elak"/whatever mot katten. Sedan långsamt, långsamt började min pappa tycka mer och mer om katten men det var inte förrän jag flyttade hemifrån för ett halvår sedan som jag börjat på bilder på när katten sover i hans knä osv (vilket såklart gör mig väldigt glad ❤️)

Angående katthår, klösta möbler, nervälta krukor och bli väckt på natten så beror det väl på kattras. Jag har en Burma, han har halvtjock men kort päls så han fäller inte så mycket, det är väl på vårkanten så om man klappar honom med lite "bestämdare" tag så flyger det av korta små ljusa katthår. Har dock aldrig upplevt det som ett problem, bodde hos en annan familj i tre månader som hade 5 (!) katter och trots att de var vanliga korthåriga bondkatter så fällde de tio gånger mer än min misse. Om de satt på en tröja eller ett par jeans så var det sedan omöjligt att få bort håren, haha.

Att bli väckt på natten är en vanesak, när vi precis hade skaffat vår katt så vaknade jag nästan varje natt vid två eller tretiden på morgonen av att han hade hoppat upp med en leksak eller för att han bökade omkring under täcket. Ingenting som störde mig dock eftersom jag somnade om lätt och efter någon månad eller två så reagerade jag inte på det längre. Övriga familjemedlemmar sover med stängd dörr och de väcks inte. Krukor har han heller aldrig vält omkull trots att han ibland fnattar omkring och leker racerbil, dock är det väldigt vanligt att om han sitter uppe på ett skåp och jag har ställt lypsyl, nycklar eller en liten tomte i juletider där att han knuffar ner dem med tassen med flit.

Hur gammal är din dotter? När jag var 6-7 så ville jag inget hellre än att skaffa en hund, mina föräldrar sa blankt nej men när jag var 8-9 någonting så fick jag köpa en Sibirisk dvärghamster. Utöver burstädning och mat så krävde den mer eller mindre 0, men jag tyckte det var superkul att ha den i handen och kela med den, eller bygga små labyrinter med toapappsrullar. Så hamster/marsvin/kanin kan också vara ett bra alternativ.

Lycka till!

Om ni inte vill ha katthår men har allergi kan jag tipsa om sphynx (nakenkatt). De hårar inte och många, inte alla, tål dem. Min sambo är allergisk men tål vår lilla sphynxtjej. Klös på möbler går att förhindras med många klösmöjligheter och en stor dos envishet! Och med häftmassa under allt som kan tänkas åka ner i golvet så slipper ni det med :) jag har satt fast ALLT med häftmassa! om ni inte vill ha katten i sängen får ni helt enkelt stänga sovrumsdörren (väldigt bra om ni är allergiska dessutom). Sen innan ni tar ett beslut tycker jag verkligen att ni ska kolla om er dotter också är allergisk (om ni inte gjort det). Jag hade nog inte rekommenderat er att köpa en katt om er dotter är allergisk, ni vuVi funderar lite smått på att skaffa katt, men det ligger isåfall en bit in i framtiden. Vi funderar på sibirisk katt om det funkar med tanke på min allergi. Framför allt är det min 6-åriga dotter som längtar massor efter en katt och har gjort så sen hon var 3. Men jag har också blivit smittad av hennes längtan. Jag är sjukskriven och hemma hela dagarna och skulle tycka det var mysigt med en katt att gosa med. Sen när barnen kommer hem blir det väl lite mer fart och fläkt. Min man däremot är inte lika positiv. Han tycker väl att det skulle vara mysigt med katt om man ser till allt positivt, men han vill verkligen inte ha katthår, nån som klöser på möblerna, välter ner saker, eller värst av allt - hoppar upp i sängen och väcker honom på natten. (hehe… måste skratta lite) Känns så kluvet. Om det inte var för dotterns längtan så hade det varit solklart nej, men hon längtar så oerhört mycket. Jag tror verkligen det skulle vara så positivt för henne att få ha ett djur i sitt liv. Och katter känns ju ändå som ett ganska lättskött alternativ, som man ändå får så mycket glädje av. Plus förstås att det är just en katt hon vill ha. Vad tänker ni? Får man räkna med hår överallt, klösta möbler, nervälta krukor, och att bli väckt på natten? Eller kan man minimera sådant? Kan man vara en lycklig kattfamilj även om en person inte är jättepositiv? Ni vuxna kan välja att själva ta mediciner men tycker nog inte att man ska tvinga i ett barn det

Haha nu kom delar av ditt inlägg med i min kommentar.. dumma telefon…

Här hemma är det massor med hår och kloande på möbler. Köksstolarna har vi så man kan byta klädsel på så det bara är att byta när dem blivit fula :)
Dem välter dock aldrig ner nåt. Gått sönder 1 porslins figur på 4 år ;)

Väldigt ovanligt att vi blir väckta, men det beror på hur lättväckt man är kanske? Är man lättväckt kanske man kan stänga ut katterna ur sovrummet?

Om man lär katten från den är unge att sovrummet är stängt och där får man inte vara är det inga problem. Om man dock "ger upp" och släpper in katten i sovrummet när den kloar, jamar, osv, ja då är man körd ;)

Dottern är 6,5. Har en son på 2,5 också. Har ingen anledning att misstänka kattallergi hos barnen. De har aldrig reagerat på djur. Minstingen har inte träffat så många iofs men dottern umgås med många olika slags djur regelbundet (vännernas husdjur). Sibirisk katt är ju heller inte så allergena så har ingen anledning att tro att det inte skulle gå bra för barnen. Min man är inte heller allergisk, så det är bara jag som måste ta reda på om det kan funka för mig.

Tack för all er input! :)