Vilken jättefråga!

när du väljer katt så kan du fundera lite vilken typ av katt du vill ha, dvs aktivitetsnivå. Det brukar vara så att de runda katterna med kort nos är lugnare än de långsmala katterna med större öron (kallas ibland för sprinterkatter..). 

Se vilken av katterna som tar kontakt med dig, Och hur de reagerar på ljud, främmande människor osv. Nyfikna och framåt kattungar blir oftast sådana även som vuxna. 

Jag uppfostrar min katt (sprintervarianten) genom att belöna det hon gör bra, och att visa henne när hon klöser fel (Nej!) och sedan visa var hon får klösa (lyft bort till kläströdet och börja själv klös på det…… och beröm katten omåttligt när han gör det som du vill. 

En trevlig katt från ett katthem kostar ca 1000 kr, och då gör du inte bara en bara god gärning, utan då får du även en katt som är veterinärkollad och vaccinerad (ev chippad?). 

Mat- jag skulle rekommendera någon form av mjukmat med så lite spannmål som möjligt. Det finns massa sorter att välja bland. Men börja alltid med den mat som de har fått på hemmet, och fasa sedan långsamt över till den nya- en kattmage kan lätt krascha om man byter mat för fort, Samma tanke med kattsand- använd samma som uppfödaren gjort och om du ska byta så gör även det långsamt.

Köp inte en katt som inte är vaccinerad x 2 ID märkt och besiktigad.Är det en lite äldre katt ska den även vara kastrerad.

Lycka till!

Fördelen med en kattunge: De är fantastiskt roliga och söta, med mycket bus och härliga galenskaper. Nackdelen är att du inte vet alls hur katten blir när den växer upp. Jag adopterade en kattunge jag var jourhem till och han visade sig vara en sjövild galenskapare som jag inte kunde ta i utan att han bet (tuggade) på mig. Nu efter 1,5 år börjar han bli mysig och gosig men jag måste fortfarande vara mycket bestämd med honom. Galen är han fortfarande. Ganska jobbigt för mig som gillar soffpotatisar, men jag finner mig.

Jag har haft katt i hela mitt liv och har varit jourhem åt 33 katter hittills. Fördelen med att vara jourhem/stödhem är att man får lära känna katterna som sina egna men att man inte behöver behålla katten om det visar sig att det inte är riktigt den personligheten man trivs med - då får nån annan adoptera den och man får hem e annan katt att lära känna. Den första katt jag adopterade (jourkatt nr 25) var extremt skygg men blommade efter 3 månader ut till en fantastisk katt som matchar mig perfekt. Hon var vuxen och "färdig" i sig själv - jag visste vilken aktivitetsnivå hon hade och kände hennes små egenskaper och jag adopterade henne. Nr 2, den galna, var ett osäkrare kort som jag aldrig gör om faktiskt. Det är för osäkert att adoptera en kattunge, man vet inte hur den blir, hur go den än är som liten.

Jag märker att du är osäker på hur det ska gå, vad kattungen ska utveckla sig till, orolig för att den inte ska bli som du tänkt dig. Det är det som är risken med en kattunge. Jag rekommenderar dig därmed att istället adoptera en vuxen katt som du väljer för dess personlighet. Det finns gott om hundvana katter och  man brukar få en prövotid innan man adopterar. Att katten är vuxen behöver inte betyda att den är gammal, den kan vara kring året om det är så. Men mitt råd är att inte stirra dig blind på ålder och utseende, det är det allra minst viktiga. En kattunge kan dö ung och en gammal katt kan leva i många år till.

Välj INTE katt med hjärtat! Välj med hjärnan. Det ska inte bara kännas rätt (för det är klart att det känns rätt med vilken vrålsöt kattunge som helst :P) utan det ska vara rätt katt till just ditt hem och din tillvaro. Som gillar att busa så mycket som DU orkar att den busar och som gosar så mycket som DU orkar gosa. Vissa katter utvecklas till rena plåster, kissar i soffan om du är hemifrån för länge och klättrar i gardinerna om du inte busar med den tillräckligt. Andra katter trivs bra med att mysa lite och busa en stund, sen mest titta på vad du pysslar med och är nöjd med att bara vara i närheten och få sig en klapp när du går förbi. Väljer du en vuxen katt kan du välja personlighet - vill du ha ett galet plåster eller en stillsam självständig katt? Eller kanske mitt emellan?

håller med #3, jag frågade till och med på katthemmet vilka katter som skulle kunna tänkas passa som sällskap till min lugna misse hemma för att jag denna gången ville vara så säker som möjligt på att jag matchade rätt och i och med att jag adopterade den andra där med så kände de henne sen innan och visste hur hon var. Valde ut en lite skygg kattunge som de trodde skulle passa jättebra. Det visade sig att det var en duracellkanin jag fick hem och inte en katt men nu är det liksom försent, hon är mig lika kär som de andra. Den missen som passat bäst är den jag adopterade som vuxen, det är det jag rekommenderar att man gör om man inte bor så man kan ha vilken typ av katt som helst. Hon är för övrigt en missen av det rundare slaget.

#1Det är alltså lite som att välja valp? Låter som det :) Vill ha en katt som är den där mitemellankatten i kullen, inte den blyga och inte den hyper som rivs :P 

Na en vaccinerad, avmaskad och id-märkt katt är planen men det krävs ju fler vaccinationer. Vill i princip att den ska ha allt som en reggad renrasig katt får med sig, sverak-style. De två kattungar jag ska besöka är båda vacc, idmärkta, avmaskade och veterinärbesiktigade. Det märks ju på priset men 1200kr för en katt är inget eg. Betalade ju för tusan 10 000 för vovven :P

Ska fö hem till en uppfödare som föder upp raskatter, Maine Coon, kanske inte katten för mig. Way too big och hårig ^^ Men intressant att höra vad hon säger iaf, en erfarenhet rikare :)

#5 Man kan inte lita på att "mittemellankattungen" förblir "mittemellan" resten av livet. Jag har som volontär på ett katthem pratat med många som försökt välja "rätt" kattunge men att den blivit tvärt om. Praktexemplaret var en bekant som hade en lugn katt om hon ville ha sällskap till och hon valde den lugnaste kattungen i kullen. 2a med balkong, massor av lek och sällskap från fler katter räckte inte, han var sjövild och blev dessutom storvuxen. Nytt hem hittades ute på vischan och den katten går på promenad flera mil(!!!) om dagen. Det var den kattungen som var lugnast som liten.

#6 Jo hört om det. Tror det kan appliceras på nästan alla djur, hundar, kaniner, hamstrar osv. 

Med mitemellan mena jag typ en framåt kattunge som inte blir skrämd av onödiga saker och som söker lite kel/kontakt/närhet. Varken hyper eller helt slö. Sen kan alla ändras och de e jag typ beredd på (iaf iden av det). 

Om jag nu köper katten beskriven ovan (jaja fattigt exempel) och stimulerar denpå olika vis, kelar/pratar/"umgås" och ser till att den får motion borde väl oddsen vara en glad katt. Mer eller mindre iaf?

(Hehe jag blir alltid överengagerad i mina djur, även innan. Lite weird, jag vill bara veta vad ni tycker och tänker. Tusen tack btw)

Jo chanserna är stora att det blir en go och glad kisse du får :)

Jag rekommenderar dock två kattungar som har stor glädje av varandra i lek och mys när du inte hinner umgås med dem/inte är hemma. Det är i regel enklare med två. Då är man dessutom mindre "utsatt" som människa om kattungarna blir aktiva galenskapare eftersom det är roligare att härja runt med varandra än att terrorisera dig, hunden och alla prylar.

(Sorry, lite OT.) Jag har inte orkat att läsa allas tråd, men jag skaffade mig Ted när han var ca. två år gammal. Han var varken chippad, kastrerad, id-märkt eller vaccinerad. (Han var grundvaccinerad som kattunge, men that's it.) Han mår bra i dagsläget efter det. Visst, det är ju en bra idé av den som säljer en kattunge att den ska vara grundvaccinerad och allt det. Jag var dum nog att inte tänka på det, men jag har en go och glad kisse här hemma och han njuter av livet just nu hos mig och min man. :)

#9 Håller med om att det är bäst för kattungen att ha en kompis, ung eller gammal. Många seriösa katthem säljer inte kattungar ensamma till hem där det inte finns en annan katt.

Det var inte det jag menade#10.

#11 Ursäkta, skrev fel siffa.  Menade #8.

Hehe. Lätt hänt att man skriver fel. :)