Vila i frid älskade katt.
Jag kommer ihåg det så väl den dagen då du kom hit.
Jag fick ett mms av min pappa, det var en bild på dig och ett meddelande - ''kattunge på gården''.
Vi gav dig mat, korv var det bästa vi hade hemma just då, och oj vad du åt, du åt ungefär som att du inte sett mat på flera veckor.
Du fick följa med mamma och pappa in på altanen så du inte skulle försvinna medans jag och pojkvännen gick runt och frågade om nåns katt hade rymt.
Sen åkte vi till affären och köpte kattmat, vi fixade en provisorisk kattlåda med sand ifrån stranden.
Vi satte upp lappar o allt sådant man ska göra, men ingen ägare hörde av sig.
Misstänker att du var en såndär sommarkatt, eller en överbliven kattunge ägaren inte fick sålt.
Vi döpte dig till Ester, och mamma skämtade om att du skulle heta Polly i andranamn, ''Polly-Ester''.
Det var den 24 augusti 2013 du bara dök upp.
Sen dess har vi hunnit plockat ner dig från träd då du suttit så högt upp att stegen knappt räckt till både en och två och fem gånger, skrattat åt alla dina tokigheter o kullerbyttor, skrattat åt att du varit rädd för råttorna, oroat oss för din brist på trafikvett då du kunde leka mitt på vägen ibland, och oroat oss för att du försvunnit för att en annan katt kanske jagat bort dig.
Så kom då denhär dagen, exakt 8 månader efter vi hittade dig.
Mamma ringde när jag var på stan o sa att dom hittat dig i diket på andra sidan järnvägen, påkörd.
Jag åkte hem direkt, frågade vart du va och fick veta att du låg ute i lusthuset.
Jag gick dit, och sedan satt jag där i ca 1 och en halv timme innan jag kunde säga hejdå och gå in igen.
Inte ens ett år fick du bli.
Det är med tårarna rinnandes som jag sitter och skriver detta nu, men jag är tacksam för dom 8 månader vi fick med dig, och glad att du fick bo just här, för du verkade så lycklig här, där du kunde gå ut och in som du ville, det fanns massa skog du kunde jaga i, och ibland följde du tillochmed med mamma på långa promenader i skogen.
Hoppas du har det bra däruppe i katthimlen nu, och hälsa Sune från oss.
Vi ses igen älskade katt.
Så tråkigt att höra att Ester är borta. Men hon fick ett fint liv i alla fall även om det blev för kort. Och om du inte tagit hand om henne som kattunge hade det blivit ännu kortare. Försök tänka på de roliga stunder ni haft tillsammans så mycket du kan. Då kan det bli ett leende mitt bland tårarna ibland. Och hon blir ett fint minne såsmåningom när den värsta sorgen släpper.
"Tur har man kanske varje dag, otur mera sällan". Valfridus I. President i republiken Åsen och Fristaten Holmen
![[Emma--]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Beklagar 🌺
https://bozita.ingoare.se/sleeping/?id=442
Rösta på lilla Ester i den sovande skönheten, så lovar jag att eventuell vinst skänks till katthem, där maten behövs som allra mest, för att hedra minnet av min Ester.
Dock var hon inte katthems-katt, men likväl en hittekatt, och det finns många av hennes artfränder därute som behöver hjälp.
Får jag till och med första pris, där en Ipad ingår, så säljs den, och jag ger ett bidrag till katter i nöd, resten av pengarna sparas för att kunna hjälpa en annan katt i nöd, när jag flyttat hemifrån och sett till att jag har all tid den behöver för att må bra, o lite mer ändå.