Annons:
Etiketterartiklardjurskydd
Läst 23691 ggr
Alexej
2010-07-10 14:37

Skygg kattunge hemma-och nu? Del 1

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Framförallt-det finns inga vildkatter i Sverige. Om man inte räknar lodjuret som vildkatt. Men ofta kallas förvildade tamkatter felaktigt för "vildkatter". Riktiga vildkatter, som europeisk vildkatt och skotsk vildkatt kan dock inte tämjas. Däremot går en utefödd förvildad tamkatt ofta att få tam. ...

*

Våra "vildkatter" är alltså förvildade tamkatter som vi kallar för skygga katter,  skyggisar. Många av de har haft ett hem nångång och har hamnat ute av olika anledningar. Andra är födda ute, ofta av en f.d tam katthona. Men det hårda livet utan hem gör alla katter snabbt till skygga katter. Människorna är farliga, stora, högljuda och ofta ovänliga mot katter. En katt måste uppsöka närheten till människor för att hitta mat men lär sig samtidigt att vara försiktigt.

334.jpg

Men vad gör man nu om man får hem en skygg katt, infångad med fälla, rädd och fräsande?

Jag har letat på nätet och hittat många tips.

Alla katter är olika precis som vi människor är. Att socialisera en katt är alltid en utmaning som jag inte skulle rekommendera för en nybörjare. Det kan det lätt sluta i en katastrof både för människan och för katten.

Kattungar

Forskning visar att den normala socialiseringsfasen hos kattungar är när de är 3 - 9 veckor gamla och från den 8:e veckan blir det svårare att tämja de för var dag. Men även kattungar upp till en ålder av 12 veckor kan bli tama, äldre kattungar ofta med en viss rädsla och en liten andel av kattungar (ca 10%) kommer inte att tämjas alls.

I genomsnitt tar en socialisering 2 - 6 veckor beroende på kattungens ålder och grad av rädsla. Det är svårare med en kull skygga kattungar än med bara en.

HPIM1615.JPG

Det första steget är att skapa förtroende och få kattungen att lita på människor. Det bästa är att hålla vilda kattungar i ett begränsat rum (bur) där de kommer att se människor ofta. En del människor föredrar att ha dem lösa i ett litet rum,  men detta kan resultera i "inomhus-vildkatter". Andra har dem bara lösa under kel- och lektider.

Spendera mycket tid med dem och tala försiktigt till dem. Rör dig långsamt och tyst för att inte skrämma dem - de kommer att vara nervösa i början. När du är ute från rummet lämna en radio eller TV på, helst en "talar" kanal. Viktigt att vänja dem att mänskliga röster är en normal del av katt-livet. En inspelning på band av din röst är ännu bättre.

Ta inte i katten de första dagarna, låt dem återhämta sig från sin förskräckelse över att vara i närheten av människor. Muta kattungen med godbitar så att de accepterar dig som en surrogatförälder. När du närmar dig katten gör det inte med utsträckta fingrar - hoprullade fingrar är mindre hotfullt.

Kattungar behöver mycket kontakt med människor - inte bara fysisk utan också att ha närvaro av människor runt omkring sig. De måste också vänja sig vid det normala dagliga hushållets ljud och aktiviteter om de inte att ska vara rädda för dessa senare i livet.

HPIM1600.JPG

Om du har kattungar lösa i ett rum, umgås sittande på golvet med lite mat som du själv kan äta. Släpp udda munsbitar nära dig eller erbjud det i fingrarna samtidigt som du pratar med kattungen lugnt och lockande. Efter några dagar kommer deras förtroende att växa och de kommer närmare i hopp om något gott. Nu kan du påbörja den fysiska kontakten.

Börja med den minst aggressiva kattungen. Du kan placera en handduk över den och om den förblir lugn, klappa den försiktigt på huvudet bakifrån. Närma dig katten alltid bakifrån så att den inte ser dina händer. Upprepa detta flera gånger under ett antal dagar, tala lugnt på samma gång. Stirra aldrig på en kattunge - det är hotfullt. Om den blir rädd, sluta klappa, prata lugnande. Det sägs att när en rädd kattunge spinner medan du klappar så kampen till hälften vunnen.

När den förblir lugn under kelandet kan du ta nästa steg. Grip kattungen säkert i nacken, som sin mor skulle göra och placera den på ditt knä. Håll den på ett säkert sätt, klappa den och tala försiktigt. De flesta kommer att försöka gräva huvudet under armen, många kommer att darra, så du måste vara lugn och lugnande. Om kattungen får panik sätt den tillbaka i sin sovplats eller bur och gå tillbaka till kelarfasen när den har lugnat sig.

I början kan du inte lägga en hand under kattungens bakdel utan att den börja "sparka" men när den har vant sig kommer du att kunna lyfta den som du gör med en tam kattunge. När du plockar upp eller håller kattungen gör det säkert men bekvämt. Håll inte för hårt eller pressa den för då kommer katten att koppla ihop hantering med smärta. Håll inte heller för löst så att den kan ramla ner. I början kan du behöva använda handskar.

När katten har vant sig att klappas och lyftas kan du börja med att vänja den med andra människor. Instruera alla noga först, framförallt barn.

HPIM1613.JPG

Hur lång tid tar det att få en kattunge tam?

Alla kattungar är olika på grund av temperament och hur mycket exponering man har tidigare haft till människor. En kattunge kommer att utvecklas i sin egen takt allt eftersom den börjar känna sig trygg och säker och utvecklar tillit till den person som tar hand om den. Du kan inte skynda på saker och ting för då gör kattungen inga permanenta framsteg. Förstärk socialisering med mycket kattgodis och senare mycket lek och kel.

Lycka till!

Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus

Annons:
mustunen
2010-11-09 18:49
#1

en av kattungarna är på pricken lik min katt Oskyldig

Lena
2011-11-26 17:46
#2

puttar upp

//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

[Forest]
2011-11-26 17:49
#3

Bra läsning o söta kattungar :)

Blomme88
2012-08-02 11:43
#4

Hejsan! Min kattunge på 13 veckor leker, äter, går på lådan, kelar och sover som den ska. Men helt plötsligt började hon att fräsa åt mig, när jag skulle försöka få henne till mig. Hon lekte lite väl hårt och rev till mig innan, så att jag tog tag i hennes nackskinn och visade vem som bestämde och att det inte var okej innan det hände. Och nu idag, så fräste hon igen åt mig, utan att jag ens hade sagt ifrån. Och om man inte ska använda vattenspruta, ta tag i katten och bara säga nej varje gång. Hur ska man då få den att förstå, när katten till och med gör en illa i hårda lekar? Eftersom att man måste jaga kattungen, som tror att man leker med den. När man försöker att få tag i den, för att tillrättavisa. Eftersom att den inte heller minns, om det tar ett tag innan man får tag i den? Jag tycker att det är viktigt att få svar på vad som är det bästa för en kattunge. Och så att man inte skrämmer bort den och gör så att den blir ännu mera skygg samtidigt som man ska försöka tillrättavisa katten, så att den verkligen förstår att det inte är en lek för en själv till slut…. MVH// Carro

Sunset_luna
2012-08-02 19:58
#5

#4 Hej jag har aldrig använt mig av vattenspruta lr hårda tag utan bara ett skarpt NEJ, katten förstår snabbt å man behöver inte heller jaga ifatt ett nej är även ett nej på avstånd :)

Viktigt att tänka på e att inte leka me händerna me kattungen för då lär den sig att de e leksaker å att man får leka å rivas me dom, så håll alltid i en pinne me snöre lr liknande så att missen inte får tag i dina händer, sen kan de ju hända av misstag men då märker man ju oxå på katten att de va misstag å inte me flit :)

Hoppas detta hjälper!

Stina A
2012-08-03 17:07
#6

Inte heller jag använder vattenspruta eller hårda tag utan litar helt på mitt sätt att kommunicera med kissen: jag är ofta lågmäld när jag talar med min katt utom när det behövs ett NEJ.

Precis som Sunset_luna skriver: lek aldrig med händerna, händerna är inga leksaker.

En fräsande katt behöver inte vara arg - den kan faktiskt också vara rädd? - Hur lägger den öronen? Ser den arg ut eller rädd?

Lycka till!

Annons:
manymilesaway
2012-09-06 14:19
#7

Hej!

Jag har precis fått hem två små kattungar, tog över efter min gamla farmor som inte längre hade möjlighet att ha kvar dem och hon hittade dessa små stackarna utomhus och övergivna, de har nu bott hemma hos mig i 3 veckor.

Tyckte att det inlägget du skrev var väldigt intressant, och undrar om du har några fler tips på hur man ska få fram närkontakten hos de små liven? Det närmsta som de själva kommit är att lukta på händer/fötter men sen springer de iväg lika snabbt igen trots att man själv inte har rört sig. Har gått 3 veckor nu och börjar bli orolig för att de ska växa upp utan att kunna lita på mig eller någon annan människa.

MVH Emma :)

Alexej
2012-09-06 21:29
#8

En katt behöver tid. Tänk framåt, om en månad eller ett år har katten bytt beteende iaf. Så inte allt är ett problem.

Ett nej eller att putta undan en kattunge räcker.
En hand ska bara ge kärlek.
Man ska aldrig låta en katt hårdleka varken med dina händer eller fötter. Det kan bli en oangenäm vana och gör rellt ont när katten är vuxen och gör fortfarande så.

Emma, kan du tar i ungarna? Då kan du ta en filt och lägga de nära dig när du tex ser på TV. Det gör inget om de gömmer sig i filten men de kommer att slappna av. Annars, sitt mycket på golvet och lek. Bra med laserpekare då glömmer de bort dig och kanske jagar pricken fast de klättra på dig. Skinka ur handen som du drar närmare kroppen hela tiden.

Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus

chilisalsa
2012-10-20 11:54
#9

En av mina katter, tjejen, var väldigt blyg och orolig när jag fick henne. Jag skulle inte säga att hon var rädd utan snarare skygg. Egentligen var det ju tänkt att jag bara skulle köpa hennes bror, men när jag såg dom tillsammans var det lixom kört. Eftersom jag inte hade kattvana sedan tidigare så blev det en del bryderier i hur det skulle gå. Fick jag fatt på henne kunde jag ta upp henne i bara kanske 10s i början, innan hon blev orolig och började vilja ner. Det finns ju katter som nästan aldrig accepterar att hanteras men jag har svårt att förstå hur man kan pyssla om en sådan katt. I början var det faktiskt killen som introducerade syrran och hjälpte och stöttade modet hos henne. Han formligen vallade runt henne, och jag tror att det var avgörande för henne att ha hans stöd. Hade hon hamnat som ensamkatt någonstans tror jag det hade kunnat gå väldigt snett.

Vi övade ofta, ofta och det blev litet bättre med tiden. Men det stora genombrottet (för mig) kom med att jag insåg att sinnesstämningen är avgörande. T.ex om jag tog upp henne och hon ville ner kvickt som vanligt så fick jag helt enkelt hålla emot med näbbar och klor. Då blev hon med tiden lugn. Och när hon var lugn fick hon alltid gå när hon ville. Med ett djur i rätt sinnesstämning kan man göra under i betéendeförändringar.

Medarbeterare på Kost

Upp till toppen
Annons: